Tycker det är lite gulligt med människor som är i en fas av livet där de fortfarande tycker det är tidigt att gå upp åtta. Åtta! Det är ju aslång sovmorgon! Får jag sova till sju är jag någorlunda nöjd, måste jag gå upp sex är jag lite gnällig och innan sex är jag inte människa, jag är zombie. Och så känner jag inte något behov av att prata med någon på tåget, ju tidigare det är desto mindre känner jag för det. Så om ni träffar mig på 6.50-tåget (eller i sällsynt fall 6.20-tåget) en morgon vet ni var ni har mig. Just in case.
Jag tror aldrig jag kommer vänja mig riktigt vid att gå upp så tidigt. Har ju fortfarande (uppenbarligen) inte vant mig att lägga mig tidigare, och sover gärna till 10-11 så fort jag får möjligheten. Vet inte vad det är för fel på min sömncykel för idag sov jag 8 timmar men var ändå heeeeelt slut vid två, alltså verkligen somnade på soffan en stund. Samma sak i förrgår fast någon timme senare då. Så jag stack hem och la mig en powernap som blev till nästan 2h och jag ville verkligen inte resa mig ur sängen. Så Weird. Nästan så jag måste gå till vårdcentralen och ta TSH-prov. Fast jag kanske väntar med det till efter tentan, nån vecka sådär när jag fått sova ut och vara ledig. Aaaah längtar!!
Men nog pratat om det. Imorn ska jag berätta om ambulansdagen. Den var så jäkla rolig! Så nu har ni något att se fram emot också. Natti!
Kommentera