Innan den här terminen var jag väldigt orolig för hur jag skulle reagera på att vara med på operation. Jag har ju innan jag började på läkarutbildningen alltid varit väldigt äckelmagad och även om det blivit mycket bättre så är ju ändå operation en stor grej. Men alltså. Ärligt talat är det typ ingenting i jämförelse med obduktionerna vi var tvungna att vara med på termin 4 och 5! I och för sig har jag inte varit på kirurgiska operationer där man öppnar hela buken och så, så lite orolig är jag väl fortfarande, men ortopediska operationer är verkligen inte särskilt obehagligt! Patienten är ju övertäckt av dukar förutom på just det stället där man ska skära så det känns liksom inte lika hemskt på något vid. Första snittet är ju fortfarande lite obehagligt för då skär man ju upp intakt hud och så men sen är det ju redan "förstört" så då har jag inga problem med det. Ibland kan det vara lite obehagligt, typ när jag har på en handledaoperation för då ser man ju hela handen och det är ju en sån naturlig grej och plötsligt är den helt uppskuren i handleden (vilket var typ det obehagligaste jag visste innan) och så ser man alla senor, men då är det bara att fokusera på just alla senor och intressera sig för vad man ser för då tappar man fokus på att det är obehagligt. Och sen så är operationer så rena. Både rent sterilmässigt, för det är ju självklart väldigt väldigt rent och sterilt!, men också liksom hur det ser ut när man öppnar upp. För man blodstillar ju, knipsar eller bränner ihop blodkärlskanter så det inte blöder så det blir inte det där rinnande slafsiga överallt (inte så mycket i alla fall). Vet inte riktigt vart jag ville komma, men operation är i alla fall inte alls så obehagligt som jag tänkte mig utan oftast väldigt intressant! 
Kollat på apans ögon i mikroskop, och klasskamraters ögon. Och öron, näsor, svalg och halsar också. Lärt oss undersökningsteknik med andra ord!
 





Varit i Kivik och myst i en stuga med det här gänget :)
 

Varit på öron/näsa/hals(ÖNH)-op och lärt oss hur man tvättar händerna sterilt. Vet inte om det är för att jag helt enkelt inte passar till ÖNH-op men det var inte jättekul, tonsillektomin vi fick se såg väldigt brutal ut och jag försökte att inte tänka på hur ont det nog hade gjort om pat inte vore sövd. 
 
Lärt oss hur man gör "fri luftväg", vilket bland annat innefattade nöd-koniotomi, vilket är det där snittet i halsen man kan göra om pat håller på att kvävas av något hinder i övre luftvägarna. 
 
Matchat det enda i min sjukhusoutfit som går att matcha - strumpor och skor.
 

Funderar över vad för injektion mitt öga efter linsanvändning skulle klassificeras som.
 
 
Och spelat konsert, fast det har jag ingen bild på :) Fullt ös medvetslös har det varit i alla fall! Men kul :)
Trodde jag fått halsfluss, men det var inte bakteriell infektion. Fast det kanske är synd, för det hade jag ju kunnat få behandling mot i alla fall. Nu får jag fortsätta halvligga (kan inte ligga ner pga klumpen) och plågas i evigheter. Suck. Jag döööör av tristess! Och sömnbrist. Och min nacke dödar mig för att jag ligger uppallad på kuddar och spänner nacken och ryggen.
Ni förstår hur rysligt synd det är om mig va?



Enda positiva är att läkaren jag fick träffa var jättebra. Precis sådär som jag också tänker att jag ska vara i patientkontakt! Inspirerande.