Idag har vi haft en väldigt praktisk dag. Vi övade på att sätta PVK (perifer venkateter) hela förmiddagen, och jag hade varit nervös för det både igårkväll och imorse för hittills har vi ju övat på varandra när vi tagit blodprover och sånt. Jag tycker ju det är väldigt obehagligt när någon sticker i mig, vilket har sin grund i att när tioåriga jag fick åka in till akuten med misstänkt blindtarmsinflammation och skulle få PVK påsatt så fick sköterskan sticka mig sju gånger i båda armarna och handryggarna innan hon lyckades, vilket tillsammans med mina magsmärtor och redan befintliga ganska lindriga sprutskräck (har inte alla barn det?) var en väldigt traumatisk upplevelse. Så igårkväll när jag satt och kollade igenom bildspelet på hur man sätter PVK som vi skulle kolla innan övningen så var det så obehagligt och kopplat till mina minnen att jag fällde en liten tår i ren panik för att någon oerfaren klasskamrat skulle sätta en sån i mig. Så jag var lite spänd när vi kom dit imorse, men när vi kommer in i rummet ligger där en massa övningsarmar och då blir jag lite hoppfull och sen när instruktörerna presenterar sig och säger "Här i Helsingborg sticker vi inte i varandra" var det en väldigt stor lättnadens våg som forsade över mig. PUH!
Så vi övade på armarna. De var så verklighetstrogna som övningsarmar kan vara, med blodådror fyllda med "blod" så de gav utslag när man träffade rätt! Väldigt kul var det! 




Sen slutade vi lite tidigare och så sa instruktörerna: "Nu slutar vi och lämnar er för idag, jag ver vad ni kommer göra bakom våra ryggar men nu har inte vi ansvar för er längre så ni gör det på eget ansvar, men var rädda om varandra!" och så började folk såklart sticka varandra. Och faktiskt så fick jag också sticka en klasskamrat!! Fast jag varnade väldigt tydligt för att hon inte skulle få sticka mig tillbaka. "Det är lugnt, jag är så stickvan så det gör mig inget" sa hon. 
Jag förundras över hur obehagligt jag tycker det är att se på när andra sticker och blir stuckna (och att själv bli stucken är ju värsta tänkbara såklart), men när jag ska sticka någon är det inte obehagligt alls! Lite nervöst såklart, men inte obehagligt på det sättet. Jag undrar vad det beror på. 
Nåja, sen efter lunch hade vi lite andra praktiska övningar på att undersöka mun och svalg, sköldkörteln och blodtryck, det var mest repetition så det var väldigt chill. Men allt som allt en väldigt trevlig dag, trots att den var lång! :)
Det här med att komma i säng i tid är verkligen inte min grej. Måste bättra mig, en vecka med 6h/natt är överkomligt, men inte två år! 
Herreguuud vad trött jag är!! Cyklade hemifrån 06.55 imorse och var hemma 17.00, och då slutade vi ändå tidigt.  Dock har vi det otroligt bra i Hbg så jag klagar bara liiiite. Klockan är ju inte överdrivet mycket än men ändå känner jag mig helt utpumpad. Det är så mycket nya intryck varje dag, och ändå har vi inte ens börjat praktiken än! Idag hade vi ett gäng föreläsningar bland annat om hygien (där vi fick sprita in händerna och sen hålla dem i en sån fluorescerande box, det var kul hihi) och så hade vi en rundvandring på akuten. Sååå spännande!! Alltså iiiiih! :D
Vi har ju först tre intro- och övningsveckor nu innan vi börjar på vår praktik, vilket känns väldigt skönt! Jag känner mig på ett sätt inte redo alls, men av vad jag har hört från de äldrekursare jag pratat med så känner man sig aldrig redo egentligen, det är bara att hoppa på tåget typ. Klinterminerna, AT, ST. Men på ett annat sätt känner jag mig ändå sjukt redo, för jag är ganska less på att bara sitta och läsa alternativt gå på föreläsningar, det ska bli så kul att få göra något praktiskt, att vara med på riktigt liksom! Pepp, pepp, pepp!
"Från och med nu och för resten av ert yrkesverksamma liv måste ni börja planera en dag i förväg, veta vart ni ska vara nästa dag och vad ni ska göra" sa vår kursledare både igår och idag. Det verkar vara dags att bli vuxen och ta ansvar på riktigt. Så jag tror att jag ska ta och kolla upp vart jag ska vara imorgon, innan jag slocknar i min säng! Natti!