Jag har ju helt glömt bort att berätta om min dag med ambulansen!
Om jag hade höga förväntningar på denna dagen? Ja. Om de införlivades? Ja!
Herreguuuud vad roligt det var! Jag hade ju hört från klasskompisar att det beror jättemycket på hur stor tur man har, i princip, för hur många larm som kommer per dag går ju verkligen inte att beräkna. Men jag hade verkligen tur!
Kom dit 7.45 som jag skulle, fick kläder och ett par ambulansjuksköterskor (ssk) jag skulle åka med och så fick vi en bil. Typ 8.15 kommer vårt första larm - höftvärk. Inget blåljuslarm dock, men vi åkte dit, undersökte patienten, kom fram till att hen skulle in till sjukhuset och tog in hen i bilen. Och så säger en av ssk: "Då får du sitta i skötarstolen".
Waaah!
Så jag satt jämte patienten, tog EKG, kopplade dropp, tog blodtryck, kände på höfterna och lite allmänt sånt på vägen in till sjukhuset (gudvadgladjagvarattjaghadetagitenåksjuketablettförmanskumpar
uppochnerochframochtillbakaochsåskamangöravettigasakersamtidigt!).
Sen när vi lämnat av patienten på sjukhuset får vi direkt ett till larm! Buksmärta denna gången. Vi åkte hem till patienten, och när vi undersöker hen visade det sig vara ett nytillkommet förmaksflimmer! Så där fick vi skicka EKG till HIA och fick order om att komma in. Återigen fick jag sitta i skötarstolen och göra saker på patienten!
När vi lämnat denna patient fick vi direkt ett nytt larm! Drogöverdos. Och denna gången var det på med blåljus och sirener och så susade vi iväg! Det var lite coolt, hihi. Sen var själva situationen sorglig, jag blev ganska berörd. Men efter detta larmet fick vi inget nytt direkt, så vi åkte tillbaka till stationen och klockan var precis lunchdags så då satte vi oss i solen och åt lunch i lugn och ro.
När vi hade suttit i ungefär 40 minuter hörs det en röst över gården som säger "Förvarning: traumalarm". Oj vilken fart det blev! Snabbt in, slänga iväg matlådan, på med överdragskläder och ut iväg med blåljus och sirener ännu en gång. Bilolycka. Först när vi kommer fram säger en av ssk att jag ska stanna i bilen tills de rett ut situationen. Efter ett tag fick jag komma ut, med hjälm på huvudet och allt, och stå två meter ifrån bilen där de alla höll på. Jag blev verkligen sjukt imponerad av att se hur de alla samarbetade, brandkåren, ambulanssk, polisen. Patientens tillstånd kontrollerades först och främst och hen fick nackkrage och nål. Sedan klipptes taket loss, varpå en bår kunde föras in under patienten och hen lyftes ut ur bilen. In i ambulansen, och så iväg med blåljus till sjukhuset, in på akutrummet och så undersökning enligt någon traumarutin de hade. Tack och lov hade patienten klarat sig väldigt bra, var cirkulatoriskt stabil och inga större skador!
När vi kom tillbaka till ambulansstationen var klockan redan halv fyra. Ssk var glada över att få en paus och försvann in nånstans för att ta sig en tupplur. Jag satte mig i en soffa och försökte läsa på ur min kära Med. (kursboken), men det slutade med att jag halvslumrade till också.
Strax innan fem fick vi ett till traumalarm, men det var ganska långt bort så vi blev avbrutna mitt i färden för att vi inte behövdes där längre. Dock hann vi knappt tillbaka innan vi fick ett nytt larm. En stillsammare åkning denna gången. Till världens gulligaste äldre par!! Så himla söta, och när vi skulle åka därifrån kom de fram och sa "Vi har något här till dig" och så fick jag några små slipade stenar. Aw! Vilken gullig liten symbolisk gåva! Blev helt glad av den åkningen, perfekt att avsluta dagen med :)
 
Jag hade verkligen tur med min dag! De ssk jag åkte med upprepade flera gånger under dagen vilken tur jag hade, "Jag har aldrig varit med om en medåkare som fått se så mycket olika saker under bara en dag!" och jag är så himla glad och tacksam för att jag hade den turen! Jag tyckte dagen var otroligt rolig! Så pass att jag funderade på om jag inte ska byta yrkesval till ambulanssk istället. Men för tillfället tror jag att jag stannar på läkarprogrammet ett tag till i alla fall ;)




Kommentera

Publiceras ej