Här har varit en otroligt lång bloggtystnad. Vad har hänt kan man fråga sig? En massa! Inget särskilt som föranledde bloggtystnad mer än att jag fick så mycket att göra att jag inte orkade med. Senast jag skrev gick jag T8 - helvetesterminen (kirurgiterminen) - och höll på att gå in i väggen, sen tog jag uppehåll och var upptagen med att resa, sen kom jag tillbaka och gick T9 - också en rätt busy termin men väldigt rolig (barn, gyn,psyk) och i den vevan hade jag lyckats glömma bort att jag någon gång hade en liten blogg jag skrev i. Denna terminen, T10, har jag skrivit examensarbete och har haft det väldigt lugnt, fram tills nu - nu händer allt på en gång! Och Då spinner min hjärna igång minsann!! Den går på högre varv ju fler saker jag har att göra, fungerar knappt när jag har det lugnt. Jag blir som förlamad av lugn och handlingskraftig av ett pressat schema (till en viss grad innan jag kokar över).
Just nu är jag mitt uppe i rus och sus och dus. Mitt arbete ska lämnas in om 3 veckor, sommarjobben har börjat höra av sig med negativa och positiva besked, jag ska på festernas fest imorgon (en parantes här för alla utropstecken detta kräver: !!!!!!!!!!!!!), jag tar examen till sommaren och ska inom ett halvår pressa in TVÅ utbyten till utländska universitet, och idag mina damer och herrar har lilla jobboerfarna jag blivit tagen med storm! (Och då minsann kommer min hjärna på att en blogg är ett ypperligt sätt att få utlopp för tankar och känslor) !
Folk har sagt till en under hela utbildningen att när det väl blir dags att söka AT och underläkarvikariat "håll huvudet kallt, låt dig inte utnyttjas, ta inte första bästa jobb med skitlön bara för att du blir glad för att få jobb över huvud taget, FÖRHANDLA " och man tänker neeeejnej, jag ska INTE bli helt konstig i huvudet bara för att jag får ett erbjudande. Och sen när man väl i telefon får ett oväntat erbjudande ställer det helt till det i huvudet och man tappar alla strukturerade och planerade frågor och förhandlingsargument och känner sig som en fnissig tonåring för att någon erbjudit en TILLSVIDARETJÄNST när man sökte sommarjobb efter examen - första jobbet över huvud taget som nyutexaminerad läkare.
Say whaaaaaat?!
Att behålla lugnet i oväntade situationer är visst inte min starka sida, stryk det ur CVt....
Men Gud, hur tackar man nej till en tillsvidareanställning och tar ett sommarvik i 2 månader istället? Kan man ens göra det?? Går inte det emot alla universums jobblagar? Känns nästan som om jag inte har något annat val än att ta tillsvidareanställningen, trots att jag egentligen tänkt resa i 3 månader hela nästa höst. Och trots att jobbet skulle innebära pendling 2h/dag om jag vill bo sambo, eller att fortsätta ha ett distansförhållande (Vilket jag för övrigt är SÅ trött på). Men det är ju också ett bra erbjudande!!? Det är mitt första riktiga jobb jag söker som snart färdigutbildad och mitt allra första erbjudande om tillsvidareanställning någonsin! Jag kan inte riktigt tänka klart, oerfaren av jobbsökandet som jag är.
What to dooooo???? Och så måste jag bestämma mig tills på Måndag och är Helt upptagen med annat hela helgen så har ingen tid för att tänka aaaaah! (Här: tänk er den mest chockade, crazy och förvirrade smiley ni någonsin sett)
Ja, där är jag i livet just nu. Puh!
