På äldreboendet där jag jobbar får vi lunch och middag från ett annat boende i lunchvagnar. Efter varje lunch ska det dessutom medfölja en efterrätt. Samtidigt förväntas det att det ska finnas kaka till kaffet vid tre, därmed händer det ofta att medföljande efterrättskaka sparas till kaffet och de boende får kräm till efterrätt efter lunchen, eftersom personalen tydligen inte tycker om eller anser sig hinna baka själva varje dag. Lite tråkigt med kräm varje dag tycker jag personligen, men som ny sommarvikarie på min första arbetsvecka känner jag inte riktigt för att ifrågasätta eller gå emot ordinarie personal.
Däremot jobbade jag och en annan vikarie tillsammans på en avdelning idag, och vi kom överens om att vi kunde ge dem glass (som vi hade massor av i frysen) med banan till efterrätt istället för den tråkiga krämen, lite á la banana split typ. När hon dock konstaterat att det inte fanns någon chokladsås spann jag igång på att "men det är ju lätt att fixa, det kan jag ju göra!" Så fram med kakaon och sockret osv och så kokade jag fram en chokladsås. Som pricken över i:et på vår banana split improviserade jag lite kokos-och-chokladströssel-topping på det hela.
Belöningen av den minimala "extra ansträngningen" kom i form av förtjusta utrop av "Åh så fint!", upprepningar av "Åh vad gott!" och helt renskrapade skålar, även från avdelningens småätare.
Och man blir ju alldeles varm i hjärtat. Så himla lite kan göra dessa gulliga tanter så glada, och det gör så jag blir alldeles glad. Sötisar :]
Kommentera